Absinthe, – den mest legendariska av samtliga drycker

Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.


Sveriges ledande Absinthsajt finns här.

De flesta folk innehar antagligen en grundläggande medvetenhet om att absint är, men de mesta utav dem vet bara ett litet antal sanna information om alkohol alternativt alkohol samt blott en bråkdel utav dem innehar haft tillfälle att äga ett glas av denna mystiska dryck framför sig på bordet.

På grund av detta vill jag med detta lilla inlägget presentera för er läsare lite information om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint först gjordes.

Mycket berusande och kryddad med anis, sägs absint ha varit uppfinningen av Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att har fabricera en medicinsk tonic som bar en stor likhet med absint.

Likväl var det Ordinaire, ej Henriod systrar, som sålde formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att förlora sin image som en läkemedelstonic och blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar och för att ge inspiration till konstnärer.

Således legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att alstra målningar samt böcker som har blivit klassiker i världens konst och böcker.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot sprit i allmänhet och mot absinthe i synnerhet.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd belägga att malörtens olja, en utav de många ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, , även om bara en liten mängd malört fanns i en absint butelj.

En annan evenemang som skedde i begynnelsen av nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.

Även om mannen hade en lång historia av att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och USA.

Frankrike följde efter år 1915.

Kanske för att det var förbjuden frukt, innehar många av de falska rykten samt historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än idag, fastän inne vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt alternativt framkallar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja eller vaniljextrakt.

Nu, i början utav 2000-talet, tas förbuden så sakteliga dän.

I de större europeiska länder är absint totalt lagligt igen.

I AMERIKA (givetvis) är det fortfarande lagar mot att producera och avyttra den, även om annorlunda affärsverksamhet innehar hittat på möjligheter att kringgå dessa bann.

Att inmundiga absint är ej längre ett brott.

För en jänkare, innebära det att det är acceptabelt att dricka absint, så länge man inhandlar det från en juridisk, icke-amerikanska källa som du kan finna Internet.