Mossor och lavar – två väldigt lika växter

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här för mer detaljer

Lavar växer gärna på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Då och då är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga och fukt. De växer framförallt på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det medför att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, genom porer som alltid står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket medför att takpannorna går itu. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas avverka det för hand, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är ibland också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans övertag på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På en del platser kan mossa vara oerhört bedårande med tanke på att det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara väldigt användbara! Vill man få bort dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.