Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar

Fastän mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Även om bägge grupperna exempelvis inte har rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i drygt 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har dessutom en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och där det gärna är skuggigt. De kan växa på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta gör att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar då ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att fort eliminera mossa. Man måste dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det ska användas med största försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet åter. Ibland kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en symbios mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att bilda energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då går i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Klicka här genast för mer data

Som man kan märka av så är påväxt och lavar egentligen inte särskilt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.